Sölvesborgs Budosällskap

Tre medaljer – det blev skörden för Sölvesborgs budosällskap i helgens distriktsmästerskap i iaido som gick av stapeln i Västervik. Det blev silver för Johan Rönndahl i den kombinerade shodan/ nidan-klassen, medan Ulf Mohager tog brons i samma klass och Tomoko Motoda knep bronset i mudanklassen.

I de flesta idrotter är tävlingsmomentet det man tränar för. Iaidon skiljer sig i många avseenden – bland annat i att tävlingen ofta snarare är ett ytterligare moment i träningen.

– Ja, så ser jag det i mångt och mycket, förklarar Sensei Matti Pajaujis – som förstås ändå var mycket nöjd med sina adepters insatser i distriktsmästerskapen. Man kan nästan säga att vi tävlar för att träna snarare än att träna för att tävla.

Tävlingarna är dock inte något oviktigt moment men man väljer förstås själv vilken ambitionsnivå man vill ha. Det är framför allt fyra tävlingar per år som man kan åka på. Östra distriktsmästerskapen omfattar klubbar från Linköping, Västervik, Kalmar och så då Sölvesborg. Sedan är det SM senare i vår, och så finns även öppna nordiska mästerskap och europamästerskap. I EM får man bara vara med om man blivit uttagen till landslaget och Matti Sensei är även landslagscoach.

Både Johan och Ulf har varit med och tävlat förut, Johan dessutom i EM där han senast tog silver. För Tomoko Motoda och André Cervin var det första tävlingen – de har bara hållit på med iaido sedan strax före jul. Ändå kunde Tomoko alltså ta brons tack vare en jämn och stabil iai.

Något som också skiljer iaidotävlingar från många andra idrotter är att den enda klassindelningen är vilken grad man har. Det betyder alltså att det varken finns ålders- eller könsindelningar.

– Det fungerar eftersom man inte ska göra något ”snabbast” eller ”högst”, utan vad det handlar om på tävlingen är ju att vid ett givet tillfälle göra iaido så bra som möjligt, fortsätter Matti Pajaujis. Ofta under ovana förutsättningar, och dessutom ska man bli bedömd. Det sätter en extra touch på det hela. Men det är inte tävlingen som är slutmålet med iaidoträningen, utan ett steg på vägen mot bättre iaido.